Skraplotter: 3

 Det är ingen lätt sak att få barn när man är över nittio. Skammen och hemligheterna finns ju, och barnen är våra domare. Men kanske barnet kan vara en gåva även om det är en medelålders kvinna som är präst. Om man törs ta emot den.

 Ingefrid har letat sig fram till fjällbyn och till huset där hennes okända mor bodde. Vem konstnären Elias Elv är vet hon inte. Inte ens Myrten som han fick barn med visste. Men Risten, som bor kvar i Myrtens hus, vet.

 När Elias ser ut över den kalla fjällsjö som heter Svartvattnet, tycker han att han ser in i rena klara Intet. Hans dotter Ingefrid ser i samma syn Guds skapelse.

 Här i Röbäcks socken är den omsluten av blåa skogsåsar.

Vargskinnet, Kerstin Ekmans rika trilogi om människorna i den jämtländska fjällbyn, sträcker sig över hela nittonhundratalet. Den inleddes med Guds barmhärtighet som följdes av Sista rompan. Skraplotter som är den avslutande delen belönades med Augustpriset 2003.

 

 

”Ett mästerligt epos, det är berättarkonst på allra högsta nivå.” Helsingborgs Dagblad

 

”När jag/du läser den finner vi att den omfattar och berättar den värld vi lever i.

 Och det är stort.” Aftonbladet

 

”En svensk litterär bedrift av de mått som inte får många motsvarigheter på ett par decennier. Leta reda på det högsta grantornet i Jämtland, mät det och du får svar på hur imponerad jag är.” Svenska Dagbladet